Mästerkatten jagar vardagsdramatik

I söndags klippte jag mig, när frisören är klar gör hon inte som frisörer brukar göra - ta fram en spegel och visa resultatet. Nej, istället säger hon fundersamt, "jag ska nog ta och locka håret lite också". När hon lockat topparna tar hon stolt fram speglen och visar resultatet! Ja men visst det blev, superfint. Det jag undrar nu är varför visade hon inte resultatet innan hon lockade håret? Är det så pass felklippt? Hur kommer mitt hår egentligen se ut imorgon bitti när jag duschat och det är alldeles olockigt? Det mina damer och herrar, det återstår att se!

Min söta rara Kombo har visst utmanat mig. Jag ska skriva 4 saker om mig själv som ni läsare inte vet om. En ganska svår utmaning måste jag medge, tror ni som läser denna blogg vet det mesta som går att veta om mig.

Men let´s go!

1. Jag intalar mig om själv att om  jag fick bestämma allt i denna värld skulle den vara mycket bättre (skrämmande jag vet, men ack så sant).

2. Jag ger mig aldrig, även fast jag säger att jag ger mig så tänker jag för mig själv "fast jag vet att jag har rätt" (skrämmande jag vet, men ack så sant).

3. När jag sover ensam åker mitt gosedjur fram, en apa som jag fick när jag fyllde fem år (skrämmande jag vet, men ack så sant).

4. Jag är smålänning ut i fingertopparna, med andra ord sjukt snål, nej jag är inte sparsam,helt enkelt snål! Ibland låtsas jag att jag är generös, men det är bara som jag låtsas! (skrämmande jag vet, men ack så sant).



Ja ni förstår jag är helt enkelt en girig bitch innerst inne, men jag skyller på den gröna djävulen på min axel!

Jag skickar pucken vidare till sparf!

Jag drar mig till minnes när jag var 16 år gammal. Det är sommar i tylösand, på något konstigt sätt lyckas jag, jenny och sandra komma in på Leifs Lounge en onsdag natt. När vi får veta att den egentliga åldersgränsen är 23 år utbrister vi:

-När vi har åldern inne här, då är vi gamla, gamla på riktigt.

Imorgon fyller jag 24 år, jag känner mig inte alls gammal. Inte alls så gammal som mitt 16 åriga jag trodde jag skulle vara. Vid 24 års ålder trodde jag man skulle ha allt klart. Jag måste erkänna att det är sällan allt har varit så oklart som det är just nu. Om jag ska va ärlig tror jag att jag på många punkter var mognare som 16 åring är än vad jag faktiskt är nu.

Men jag har insett att man förmodligen aldrig kommer känna sig så där mogen. Visst känner jag mig gammal ibland t.ex. för ett par helger sen när vi var ute på stureplan och jag hörde allla tjejer prata om hur de kommit in på sina falskleg. Å andra sidan hälsade jag på min mormor förra helgen, hon är 95 år gammal och satt och funderade på vad hon egentligen skulle bli när hon blir stor...

Jag vet egentligen inte vad jag vill komma med detta inlägg, men tror att det jag menar är att vi nog egentligen alla är ganska lika, gammal som ung!

Stockholm är dyrt att leva i jämfört med kära Halmstad. För att kompensera mina nya dyra levnadskostnader har jag därför börjat med en ny aktivitet. En del kallar det mingel, jag kallar det snålhetsträff. Man går helt enkelt på ett så kallat mingel passar på att äta och dricka vad som bjuds och rätt som det är har man sparat in på en måltid och på samma gång fått en trevlig stund. Förra veckan var jag på mingel onsdag och torsdag, den här veckan blir det imorgon. En del går till mingel och räknar visitkort, jag går dit och räknar snittar....

Hungrig och stressad gör man kanske inte de bästa beslut? Jag beslutade mig idag för att köpa frusen sushi. 30 spänn för åtta sushi bitar is a nice price så att säga. När jag kom hem slängde jag in sushibitarna i micron. Inte det smartaste jag gjort i mina dar (tyvärr inte det osmartaste heller). Varma som som satan blev bitarna så jag kunde knappt hålla i dom, och räkorna krympte till hälften. Men mätt det blev jag!

Jag har bestämt mig för att tro att jag har en hemlig beundrare. En tänker förmodligen ni, du har ju massor! Ja givetvis, men jag har en som börjat ge sig till känna. Häromdagen, fick jag en post- avi. Har inte haft tid att hämta paketet på hela veckan (eftersom det skulle hämtas ut i spånga) och därför klurat mycket på vad det kan vara för nått paket. Alla möjliga idéer om vad det är för paket har flugit i mig. Ena stunden är det någon som hotar mig och skickar ett gäng med utdragna naglar (vidrigt jag vet). Andra stunden är det min käre pojkvän som överraskat mig (not so likely). Tanken har också slagit mig att Emma försöker djävlas och skickar knark till mig från USA. Idag slog det mig dock att jag bor i Spånga och uthämtningsstället faktiskt ligger på andra sidan gatan. No furher comments! 

Full av förväntan satte jag fart mot mitt paket, mot sanningen om vad paketet egentligen innehåller. Mannen ger mig paketet och jag sliter upp det paketet redan i affären,  där i ligger en ensam parfym!? Calvins Kleins Secret Obsession. Ja ni hajjar, det är ju givet att jag har en hemlig beundrare, någon som har en hemlig besatthet av mig men nu bestämt sig för att ge mig en hint!

I lördags skulle Sebbe och jag gå på bio. Av någon anledning har jag lyckats välja pissplatser rent ut sagt de senaste gångerna. Sebbe krävde därför att få godkänna platserna och gjorde så med. Helnöjda med våra platser travar vi fram till disken för att hämta ut våra biljetter.

Biosnubben: Ni  verkar inte ha köpt några biljetter

Jag: Jo då, det har vi.

Biosnubben:  Nej...eller, jo fast till föreställningen igår kväll....

Attans, jag lyckas visst strula till det igen. (Hedanefter kommer Sebbe förmodligen sköta hela köpet)  Vi köper i alla fall nya biljetter, blir lite sena och smyger oss in i salongen. När vi hittat ett par lediga platser och satt oss ner, plockat fram godispåsen och slängt av oss jackorna inser vi att det är konstigt att wolfman var en svensk film.

DÅ

Trillar polletten ner, det här är inte wolfman, det här är slutet av nån svensk film. Vi har gått in i fel salongdjävul.  Lite generade smyger vi oss ut igen för att äntligen komma på rätt plats.  Tyvärr var filmen riktigt kass, tyvärr betalade vi dubbelt för att se den. Tyvärr kommer vi alltid bli ihågkommna som de två puckona på SF bio...

Slutligen tog han beslutet i egna händer och gick till dörren.

Igår när jag var ute och promenerade på idylliska Djurgården hörde jag en man ropa:

"Hallå där!"

Givetvis vänder jag mig om och tittar.

"Jag kissar" ropar mannen som är i 70 års åldern .

Ja, självklart måste jag kontrollera om hans påstående stämmer och tittar mot hans nedre regioner, och mycket riktigt han kissar.

"Du kissar säkert också ibland" ropar han som svar på min grimas över att ha sett hela hans "härlighet".

Plötsligt var Djurgården inte längre nån idyll...

...är spännande, häromdan hittade jag en cd-spelare bakom gardinen! Undar vad jag hittar härnäst.
Andra spännande saker jag hittat i vår lägenhet

- Fiskbullar (vem äter sånt nu för tiden)
- Bulgur (knasig nyttig mat jag aldrig lagat själv, måste testas)
- Vattenpipa (med tillbehör, vågar man prova?)
- Ett lösben!?

Ja, kanske inte låter jättespännande för er men det är roligt att bo i en redan möblerad lägenhet och hitta grejer man själv aldrig skulle köpt. Vi hittar nya grejjer hela tiden. Typ den där fula mojängen är en lampa osv...

Oj vad jag nästan klantade till det ordentligt idag på förmiddagen. När jag halvsov idag förmanade Sebbe mig:

- Susanne, nu lägger jag nycklen här på skåpet, Åberg har den andra nycklen och jag har ingen. Så slarva inte bort den.
-  mm, själklart inte. 

Ett par timmar senare ska jag gå ut en sväng av gammal vana går jag ut och klipper igen dörren. nej nej nej- inser jag när den börjar slås igen

Nycklen!!!

Den ligger där inne på skåpet och dörren går i lås när man stänger den.

Men Mästerkatt som jag är hinner jag stoppa den!

Nu gör vi så här allihoppa, vi säger inget till Sebbe, han får så många fördomar om mig besannade då ;)

jag skyller på alkoholen!!!