Mästerkatten jagar vardagsdramatik

Idag skulle jag ringa ett samtal till mitt försäkringsbolag,

och dom som har lite för mycket bostäder....Jag tillhör den senare kan jag nog konstatera. Har lagt beslag på i stort sett hela övervåningen hemma hos pappa, har en lägenhet i Halmstad, och som det ser ut nu två stycken i Stockholm. På detta kan vi addera en 16 dels sommarstuga på höglandet :)

Ta lägenheten? Inte ta lägenheten? Dra lott om lägenheten?

vad små saker kan göra en lycklig, som t.ex.:

Jag kommer på mig själv med att sitta här och inse vad tyst och skönt det är, jag funderar lite innan jag inser att det är min borttappade röst som ligger bakom lugnet. Kanske borde prova att vara tyst oftare?

Idag fick jag ett litet mess, Det var min kära väninna Åsa Molin som förmodligen tyckte min blogg tappat fokus, en bravad efterfrågade hon. Vet inte redigt om jag har nån att punga ut så här men kan informera er om att jag återupptagit mitt alkohol missbruk....typ

Av någon anledning har jag inte kunnat sova speciellt bra senaste nätterna. Det började i måndags kväll då jag låg vaken till 2. Sen har jag trappat upp det, i natt somnade jag runt halv 6. Vid femtiden funderade jag på om jag kanske borde ta å öppna en flaska vin, det får en ofta i däck. Jag pendlade mellan behovet av att sova och mitt samvete. Men änglen på min vänstra axel sa strängt till mig:

- Susanne , ponera att du slukar den där vinflaskan, och somnar. tror du att du kommer vara piggare imorgon då? Tror du inte det är bättre att komma lite småsleten till jobbet och föklarar att du sovit dåligt än komma packad till jobbet och berätta att du mitt i natten steg upp och halsade en flaska vin?

- du har rätt samvetet, självklart är det så.

Det det blev ingen flaska vin.

Men idag tänker jag vara förutseende, därför ska jag snart ta mina flickor under armen, trava mot en uteservering och dricka alkohol! allt för att få en godnatts sömn....säkert susanne!

Känns det som att sommaren kommit. När snöhögarna var som störst här utanför huset gissade jag att de skulle försvinna i början av maj. En dag i april var de helt väck och lika plötsligt kom en värmebölja över stan. Luncherna käkar vi i humlegården. Humlegården som jag för övrigt tyckte var lite överskattad tills jag insåg att jag bara sett baksidan av humlegården. Imorgon får jag helt enkelt dra med Jenny för att se hela humlegården så jag får veta vad det är den där Lasse mannen egentligen sjunger om.

När jag var en liten tös ville jag ha en lekstuga. Snäll som min pappa är byggde han en. Jag måste erkänna att det blev den finaste lekstugan i hela Holsbybrunn, dessutom inte inredd med små fula dockmöbler utan rediga möbler. Ibland fick vi sova där nere om vi ville. SO what, tänker ni? Nej, tanken var inte att jag skulle sitta här och skryta om hur bortskämd jag var! Det jag ville komma till var helt enkelt att nu när jag sitter och letar lägenhet i Stockholm är alla i min prisklass mindre än min lekstuga jag hade som barn...Hur skevt känns inte det? Jäkligt mycket ska jag tala om... Den finaste lekstugan i världen!

När jag är lite halvsleten på väg till jobbet blir jag slarvig. Orkar inte alltid kolla vilken färg det är på trafikljuset. Istället kollar jag i marken, lyssnar på min morgon-pepp-musik (vilket oftast är U2) och halvsover vid lyktstolpen, så istället för att lyfta min blick mot trafikljuset så halvser jag när människorna bredvid mig börjar gå. Detta går oftast bra...men häromdan hamnade det en såndäringa självmordsbenägen gubbe bredvid mig...detta märkte jag när jag helt sonika klev ut samtidigt som honom och alla bilar börjar tuta! Men som ni märker så överlevde jag denna händelse, och mannen också. Men det var det mest dramatiska från den här veckan! På återseende!

Igår var vi och åt på Kungsholmen med jobbigt (med jobbigt? Jobbet ska det förstås vara), var verkligen jättetrevligt och kanongod mat. Jag har alltid beslutsångest när jag ska välja mat vill ha allt allt allt. Igår bestämde jag mig för sushi, men precis innan jag skulle beställa insåg jag vilket misstag det skulle vara. Jag har nämligen inte lärt mig äta med pinnar och att välja mellan alternativ