Mästerkatten jagar vardagsdramatik

Jag har bestämt mig för att tro att jag har en hemlig beundrare. En tänker förmodligen ni, du har ju massor! Ja givetvis, men jag har en som börjat ge sig till känna. Häromdagen, fick jag en post- avi. Har inte haft tid att hämta paketet på hela veckan (eftersom det skulle hämtas ut i spånga) och därför klurat mycket på vad det kan vara för nått paket. Alla möjliga idéer om vad det är för paket har flugit i mig. Ena stunden är det någon som hotar mig och skickar ett gäng med utdragna naglar (vidrigt jag vet). Andra stunden är det min käre pojkvän som överraskat mig (not so likely). Tanken har också slagit mig att Emma försöker djävlas och skickar knark till mig från USA. Idag slog det mig dock att jag bor i Spånga och uthämtningsstället faktiskt ligger på andra sidan gatan. No furher comments! 

Full av förväntan satte jag fart mot mitt paket, mot sanningen om vad paketet egentligen innehåller. Mannen ger mig paketet och jag sliter upp det paketet redan i affären,  där i ligger en ensam parfym!? Calvins Kleins Secret Obsession. Ja ni hajjar, det är ju givet att jag har en hemlig beundrare, någon som har en hemlig besatthet av mig men nu bestämt sig för att ge mig en hint!

För er som aldrig fick lära känna Roy eller glömt han, uppdatera er här... http://mastercat.webblogg.se/category/roy-blu-lizjar.html

Jag sitter och tittar igenom gamla foton på datorn, hittade den här fantastiska flotten vi byggde på vår nollning 2007. Fem tappra klasskamrater fick ge sig ut på i Nissan för att tävla för vår klass. Jag skulle vilja jämföra flottturen med en vanlig MKV fest, det blev blött helt enkelt....

Här kan ni se hur det verkligen såg ut :)

Måndag morgon,
jag får skjuts till stationen av mamma och Christian. Direkt när jag kliver ur bilen inser jag att det kommer inte bli en rolig morgon. Spånga station ser nämligen inte ut som den brukar göra en vanlig morgon, Spånga station är invaderad av så där 200 personer. Jag frågar snabbt en tjej vad det är som pågår.

- Pendelen kommer bara en gång i halvtimmen och det kom ett nyss, men den var full så vi fick inte gå på. Tydligen ska man ta sig till Brommaplan, där ifrån går ersättningsbussar!  Svarar bruden.

Jag har tur och kommer på bussen, som blir allt fullare. Framme på brommaplan inser jag att det här var det dummaste jag kunde göra. När jag stått ute i en timme i 15 minus grader kommer jag i alla fall på en buss.  Alla trängs och trycker på, jag går in i en man som är påväg ut. Mannen skriker till mig:

-  Vad i helvete gör du! Han tar tag i mig med båda händerna och försöker putta ut mig ur bussen, men det är så mycket folk så jag ramlar inte bakåt utan kommer förbi han. Då går han in i bussen, fortsätter skrika hur trög jag är och slår mig gång på gång i rygger och på armarna. Efter ett tag ger han upp.

Då bestämmer sig busschauffören sig för att leka polis. En man går in i bussen utan att betala. Mannen har bara väntat på bussen i c:a två timmar. Hur kan han gå in utan att betala? Busschauffören inser vad som måste göras när hela stockholmstrafik står i kris. Han måste såklart stänga bussen, säga att ingen får gå på, ingen får gå av och han tänker inte köra förrän mannen i fråga klivit av....Detta var inte populärt hos oss passagerare kan jag säga. Det blir ett stort tumult på bussen, folk står utanför och bankar på bussen, folk skriker inne i bussen, man börjar prata om att ringa polisen. Efter cirka 10 minuter bestämmer sig mannen ifråga för att gå av. Busschauffören går med på att öppna bussen och köra.  2 timmar och 45 minuter tog det för mig att ta mig till jobbet.

råkade sno denna bild från aftonbladet.

I torsdags anlände min käre mamma och bror Stockholm. Christian och jag har gjort Stockholm medans mamma flydde upp till Luleå. Lite vardagsdramatik blev det allt av.

Lördagkvällen börjar med fest, en annan del av köping och en hel del alkohol. Vi hamnade på ett ställe som brukar jämföras med en dålig finlandskryssning. Där hade dom roulette bord- mästerkatten like. I alla falll dracks det en hel del alkohol. Något som vi fick dra sviterna av i söndags morgon.

Söndag kl 8.00 vaknar jag av att Chrisitan reser sig upp. Jag hör hur något brakar till, sätter mig upp. Ser för det första att Christian vält ett stort skåp...över en säng....i från skåpet i sängen hör jag någon ropa. "Kan du snälla ta upp skåpet igen" Under skåpet ser jag en kille tittat ut. Då börjar bitarna falla på plats, det är ju löken, ja vi kallade han så för han hade så stora svettfläckar, vet inte vad han hette egentligen (läser du det här löken får du ursäkta och kanske lära dig att presentera dig bättre) I alla fall, fick löken och Christian för sig att vi skulle ha efterfest i lördags natt, vi drack haft upp Lökens samlade sprit, något som så här i efterhand känns lite onödigt. Jag tog i alla fall bror min under armen sa adjö till löken och började resan hem....

Lite senare samma dag kommer mamma tillbaka, med Sniffe. Christian hundvalp som mamma hämtat i Luleå. Sniffe von der brat är hans egentliga namn. nio veckor gammal och asgoisg. Jag kan säga att jag inte blev direkt ledsen när det var oväder och mamma och Christian och Sniffe fick stanna en extra natt. Ovädret fick jag dock ångra senare, något som jag inte tar upp i det här inläget.

Världens goaste Sniffe

Lite suddig, ska tigga till mig bättre bilder av bror min!

Häromdagen när jag skulle till jobbet såg jag till min förtvivlan att bussen redan stod vid hållplatsen, det är snöigt och dant så jag bestämmer mig helt enkelt för att satsa på att hinna med den rackan. Som ni vet är att springa uteslutet, vi mästerkatter sysslar inte med sådant. Jag tar därför helt ogenomtänkt genvägen framför bussen.  När jag befinner mig mitt framför bussen börjar den helt plötsligt köra!? Men här står ju jag, det upptäcker busschauffören också, som tur är. Min reaktion är nämligen att stanna och titta på bussen. Inte så logiskt att göra det när man befinner sig en meter från en körande buss, men så gör jag. Chauffören hinner i alla fall stanna, jag pustar ut och kliver på. DÅ möts jag av en mycket arg Chaufför.

-          Hur fan tänkte du nu! Gormar chauffören åt mig.

-          Vvvaa? Stammar en fortfarande chockad mästerkatt fram.

-          Hur fan tänkte du när du gick framför bussen? Gormar chauffören vidare.

-          Hm, jag tänkte inte så mycket där!

-          Nej, tänk efter nästa gång flicka lilla, fortsätter chauffören att gorma.

En skamsen Susanne fortsätter bak i bussen. Självklart förstår jag att han blev arg på mig, jag blev arg på mig själv också.  

Den här händelsen har i alla fall fått mig att tänka efter. Varför gick jag framför bussen den där morgonen? Är jag så desperat att komma till jobbet i tid att jag är beredd att riskera mitt liv? Använder jag helt enkelt inte hjärnan före kl 9 på morgonen? Eller, är jag på så stor jakt efter vardagsdramatik att jag med omedveten flit (finns det uttrycket?) försätter mig i farliga situationer?

Ponera att det är det sista alternativet. Vad är det i så fall som driver mig till detta vansinne? Har jag ett så tråkigt liv så jag måste utsätta mig för risker? Har jag en så stor bloggtorka så jag måste göra dumma saker för att sedan kunna blogga om dom?  Eller är jag helt enkelt ute efter spänningen?

En man med gott humör stämde kanske inte här!?

I lördags skulle Sebbe och jag gå på bio. Av någon anledning har jag lyckats välja pissplatser rent ut sagt de senaste gångerna. Sebbe krävde därför att få godkänna platserna och gjorde så med. Helnöjda med våra platser travar vi fram till disken för att hämta ut våra biljetter.

Biosnubben: Ni  verkar inte ha köpt några biljetter

Jag: Jo då, det har vi.

Biosnubben:  Nej...eller, jo fast till föreställningen igår kväll....

Attans, jag lyckas visst strula till det igen. (Hedanefter kommer Sebbe förmodligen sköta hela köpet)  Vi köper i alla fall nya biljetter, blir lite sena och smyger oss in i salongen. När vi hittat ett par lediga platser och satt oss ner, plockat fram godispåsen och slängt av oss jackorna inser vi att det är konstigt att wolfman var en svensk film.

DÅ

Trillar polletten ner, det här är inte wolfman, det här är slutet av nån svensk film. Vi har gått in i fel salongdjävul.  Lite generade smyger vi oss ut igen för att äntligen komma på rätt plats.  Tyvärr var filmen riktigt kass, tyvärr betalade vi dubbelt för att se den. Tyvärr kommer vi alltid bli ihågkommna som de två puckona på SF bio...

Slutligen tog han beslutet i egna händer och gick till dörren.

Igår flög jag till Halmstad, lyxar till det med flyg för att det blir billigare än tåget och man slipper förseningar...trodde jag. Tro katten inte utan att flyget var en timma försenat.

Speaker: Flyget till Halmstad är försenat på grund av en reperation som var tvungen att göras!

Tack, det känns tryggt! När jag ska checka in på planet, tittar incheckaren på mitt handbagage.

- Oj det var stort!

Stort tänker jag, precis lagom är det ju, har aldrig varit något problem. Sen  går jag ut och får se flyget. Tanken som for igenom mitt huvud var "Jösses, vems privatplan har vi fått låna"?. Det var med andra ord ett litet flygplan, ett väldigt litet flygplan. Förstod genast varför han grubblat på¨storleken på mitt handbagage. Jag går i alla fall uppför de fyra trappstegen, in i det mini lilla planet och väljer en plats. Lyckas knöka in min väska, sätter mig ner och tar fram min MP3-spelare. Då kommer flygvärdinnan fram.

- Du tänker väll inte ha på den där under starten?
- ???
- INGEN elektronisk utrustning får vara igång under start och landning.

Ja ni fattar det började kittla i min kropp, nu kommer det, nu kommer vardagsdramatiken. Och dra på trissor, det var turbulens, det var skakningar det var en flygresa som jag alltid drömt om. Så där lagom spännande!

Telefonsamtal tidigare idag:

Telefonen- Välkommen till tidningen Cykla
Jag- Hej jag söker Måns

Tystnad

Jag- Eller är jag helt ute och cyklar nu?
Telefonen- Nej, jag tror inte han är ute och cyklar. Vänta ett ögonblick.

Speaker röst :

Det har rapporterats att självmordsbenägen person befinner sig på Stockholm central. Vi ber alla passagerare uppmärksamma sin omgivning efter en kvinna som beter sig konstigt. Kvinnan är i 20- års åldern, cirka 1.70 centemer lång//...//.

Ja ni hajjar, det här var dagens vardagsdramatik, jag blev lite rädd att någon skulle flyga på mig och anklaga mig för att bete mig konstigt. Men slapp detta. Vet inte hur situationen löste sig men hoppas verkligen flickan kom på bätte tankar.

Igår när jag var ute och promenerade på idylliska Djurgården hörde jag en man ropa:

"Hallå där!"

Givetvis vänder jag mig om och tittar.

"Jag kissar" ropar mannen som är i 70 års åldern .

Ja, självklart måste jag kontrollera om hans påstående stämmer och tittar mot hans nedre regioner, och mycket riktigt han kissar.

"Du kissar säkert också ibland" ropar han som svar på min grimas över att ha sett hela hans "härlighet".

Plötsligt var Djurgården inte längre nån idyll...

Jag lyssnar på min mamma förstås!
Efter att jag tagit sällis en bra bit på vägen hem med Mickan och David var det dags för mig att stå på egna ben. Jag känner mig liten i världen, handen har jag i fickan och där gömmer sig mitt överfallsspray. Mammas ord ringer i öronen

-Susanne, lova mig nu att inte åka hem själv
- Ja mamma jag lovar!

Hade inte varit något problem att inte åka hem själv om inte saken var den att jag har pojkvän boende i Halmstad och alla mina frikort bor i USA. Hade med andra ord ingen möjlihet att picka upp en random kille att sällskapa mig hem.

Men som att Gud kunde läsa mina tankar eller som ett skänk från ovan, säger mannen som sitter mitt emot mig.

- Har du haft en bra kväll?

Plötsligt var jag inte längre ensam, nu hade jag Modup från Rinkeby som sällskap.  Plötsligt kändes resan lite tryggare, lite trevligare, lite bättre atmosfär. Han var mycket trevlig och har lovat mig att bjuda på milkshake om jag hälsar på han på donken! Tackar man nej till en milkshake? Givetvis inte!

Igår var det livat. Var hemma hos Mickan som bjöd på TACOS! oj vad jag frossade! Tack så jätte mycket Mickan :) Var i alla fall super trevligt, var lite utav en ladies night med David som ett wildcard. Åkte till en helskön krog allmänna galleriet. Tyvärr frossade jag lite för mycket och blev helt sleten och bangade utgången efter det. Känner mig som en vekling. Hade någon för ett halvår sedan sagt :

"Susanne om sex månader kommer du bo i Stockholm, vara ute och festa med 4 fantastiska tjejer och en galen sparf, mitt i den vildaste timmen kommer du halvt nykter bestämma dig för att banga festen och gå hem"!

Då skulle jag tro att dom var galna och svara:

"Enda anledningen till att det skulle hända är väll i så fall att min stora besatthet av 90210 väckts till liv, jag av någon anledning fått tag i boxen och känner ett otroligt sug efter Dylan och kompani så där klockan 2 på natten"!?

Just det så var det ju, jag tog tunnelbanan hem och knäppte på dvd:n. Sen somnade jag gott.

Men tack vare detta har jag idag varit pigg, till och med tagit mig till Djurgården för en två timmars promenad med en kollega. Nu har vi frossa i våfflor och snack och här sitter jag och trånar efter att krypa ner i min säng och ännnu en gång somna till mitt favorit gäng...

Yes I have, ikväll blir det party! Ska kila iväg på en liten ladysnight, alkohol och tacos står på schemat. Det kommer bli toppen! På återseende!

Kanske var det för att jag var hungrig,  kanske berodde det på mitt smålänningsblod alternativt det mest givna, jag ville ha lite vardagsdramatik. Med spänning plockade jag ut soppan som stått öppnad i kylen i 8 dagar. "bruten förpackning hållbar tre dagar" stod det fint, jag log, satte soppan på värmning och hällde upp. Frågade Jenny om hon var hungrig. Glatt åt hon soppan och jag småfnittrade inombords.

Nä, så gick det inte riktigt till, det var såklart jag själv som käkade upp den bortglömda soppann. Nervöst och förväntasfullt har jag nu suttit här och väntat på diverse bieffekter. Men hittils har det hänt nada. Så fortsättningsvis tänker jag inte slänga varor för att de är någon dag (läs en vecka) för gamla. (Det värsta som kan hända är väll nån liten matförgiftning och det enda det egentligen bidrar till är väll en liten mindre kroppshydda, ett komplex som alla stockholmare verkar ha så jag får väll följa trenden).

...är spännande, häromdan hittade jag en cd-spelare bakom gardinen! Undar vad jag hittar härnäst.
Andra spännande saker jag hittat i vår lägenhet

- Fiskbullar (vem äter sånt nu för tiden)
- Bulgur (knasig nyttig mat jag aldrig lagat själv, måste testas)
- Vattenpipa (med tillbehör, vågar man prova?)
- Ett lösben!?

Ja, kanske inte låter jättespännande för er men det är roligt att bo i en redan möblerad lägenhet och hitta grejer man själv aldrig skulle köpt. Vi hittar nya grejjer hela tiden. Typ den där fula mojängen är en lampa osv...

Är inte alltid helt enkelt. Lite halvdö åkte jag till jobbet idag, byter som vanligt läser tidningen lungt. Plötsligt går alla på tunnelbanan av. Men jag sitter kvar. Plötsligt ropar tågföraren i mikrofonen.

- Alla ska gå av tåget.

Jag går förvirrat av tåget. Tittar på tåget. Men jag då? Då slår det mig, den här tunnelbanan ska jag inte alls åka med. Jag har satt mig på tunnelbanan åt fel jävla håll. Jaja, då måste det vara den på andra rälsen tänker jag. Går på det andra tåget. Slår mig ner, tittar på kartan över stationerna.

SATAN

Den här tunnelbanan går inte heller till jobbet. Det här är en jäkla tvärbana, vad katten det nu är? Skyndar mig upp och ser hur jag kommer fastna mellan dörrarna när jag i panik försöker komma till jobbet. Det skulle vara vardagsdramatik om något.

Men icke, dörrarna öppnas snällt, jag går av, sätter mig på rätt tåg och kommer försent till jobbet....idag igen!