Mästerkatten jagar vardagsdramatik

En riktigt stekig dag i Bulgarien i somras råkade en redig blondin kommentar slinka ur mig. Vi är nere på stranden, inte ett moln på himlen, Emma håller på att rätta till sin solstol och mummlar för sig själv, var står solen. Jag är lite halvbakis, och ska göra det samma, varpå jag fråga Emma.

- Var var solen sa du?

Sitter på ett tåg i Värnamo, är på väg tillbaka till Halmstad igen. Första tåget var utbytt mot ersättningsbuss vilket gjorde att jag var nära att missa tåget i nässjö. Men hann med som tur var. Nu står tåget i alla fall i Värnamo i en halvtimme,mindre roligt. Men jag fick internet uppkoppling i alla fall, så det var ju nice. så där nu fick ni lite värdelöst vetande om situationen. Ikväll hoppas jag på gos. Har varit och fyndat några filmer för 10 kr styck också. Kan hoppas att någon av dom är sevärd. Har lite bloggtorka som ni kanske märker, hoppas jag får lite mer inspiration när tenta, uppsats och flytt är avklarat.

Jag var i Stockholm härom veckan, träffade då en trevlig engelskman. När jag träffade the faboulus five häromdagen och skulle berätta om mitt möte hörde jag hur fel jag kan ha tolkat situationen. Plöstligt blev det så tydligt  att hans perspektiv var vitt skillt ifrån mitt...

Ur mitt perspektiv

Lite vilsen och liten känner jag mig den stora staden Stockholm, var ligger egentligen Brunnsgatan? Det borde vara här någonstans, hm. ”Hey yo” hör jag någon ropa bakom mig, glatt vänder jag mig om, någon som kanske kan hjälpa mig hitta? ”Hello” svarar jag tacksamt.  ”Do you know were the centralstation is?” frågar den engelska mannen mig. ,Nåja, här kan jag minsann inte få någon vägledning men jag är i alla fall inte ensam om att vara vilsen i Stockholm. Vårt samtal fortsätter och plötsligt säger mannen vilken är i 40 års åldern ”Can I see U tonight, maybe I can buy U a beer?” Lite generat svarar jag ”oh, I am sorry, I have a very though scheldur and don´t have time tonight. ”  “Oo, I see” Svarar mannen och vi tar farväl av varandra, två främlingar vilsna i Stockholm. Nöjd tar jag upp telefonen och ringer till Jenny.

- Jenny jag blev precis utbjuden av en engelskman, tror vi kan trivas i Stockholm ändå.

Ur hans perspektiv

Fram och tillbaka går kvinnan på Malmskillnadsgatan, hon är lite halt, med halvfula kläder. Hon kan inte vara dyr, inte ser hon ut att ha mycket för sig. Hon är ju blond i alla fall, typisk svenska hehehe. Jag ska nog göra ett försök, men hur lägger man fram förslaget? –” Hey, yo” Ja hon stannar och vänder sig om, det gör inte vanliga kvinnor, dom ignorerar män som ser ut som mig. ”Hello” säger hon, trodde hon skulle gå rakt på sak, hm, får väll linda in det lite då, om det är så hon vill ha det. Efter lite småprat får det vara nog, ”Can I see U tonight” hon talar fortfarande inte om något pris, hur sköter man sådant här, hon kanske inte är ett luder trots allt, men hon ser ju sannerligen ut som det, shorts i december, pinsamt om det är en vanlig flicka får försöka rädda situationen, ”maybe I can buy U a beer?” Hon tittar misstänksamt på mig och säger  ”Oh, I am sorry, I have a very though scheldur and don´t have time tonight” Definitivt en hora, men jag misstog mig, hon verkade rutinerade med flera kunder, kanske skulle frågat om hon hade tid på en gång…hm

'

Varje onsdag brukar vi flickor ha podkväll och titta på Bonde. På onsdag är J och jag i Vetlanda, därför ska vi idag ha något lika "bonnigt". Vad är bonnigare än bonde söker fru tänker ni? Jo kafferep, så klart! Så snart sticker vi till Emma på Kafferep alternativt halv elva fika. Det känns moget måste jag säga, en försmak av vad pensionen har att vänta. Fortsättningen på dagen blir nästan lika bonnig den, ska hoppa på Krösatåget för att tillbrina 3 timmar och 35 minuter för att ta mig till metropolen vetlanda.

ett vackert fordon, krösatåg!

Jag älskar att flyga, vill gärna att det ska vara lite lagom med turbulens för att öka spänningen, är härligt att känna sig lite smånervös. Men när jag flög Arlanda - Ängelholm förra veckan, gjorde flygvärdinnorna mig lite skraj. När dom hade sin sedvanliga demonstration av flytvästerna och säger, ”när ni landar i vattnet drar ni i den här”. Då började jag fundera, hur mycket hav och sjöar finns det egentligen mellan Stockholm och Ängelholm? Och varför säger hon:  När ni landar i vattnet? Vill hon anta att vi faktiskt kommer behöva använda flytvästarna vore väll ”Om ni har tur och landar i vattnet” mer passande att säga?  Att vi skulle kraschlanda i vattnet känns som en relativt liten chans. Varför inte ge oss en fallskärm istället, eller lite valium? ”Om ni känner turbulens svälj då den blåa tabletten”. Tror det skulle vara ett bra sätt att öka antalet flygpassagerare.


Kan iofs hända att han nödlandar i vättern, men ändå...

Jag är inte riktigt van vid den stora världen. Tror att människorna som var på flygplanet igår kväll tyckte att jag var en riktig nöt. Efter att ha väntat så länge på att planet skulle komma ville jag komma på bland de första, inget smart drag insåg jag snart.  Jag skulle checka in som andra person, framför mig stod en man, han satte smidigt sitt tumavtryck och gick in. Jag insåg meddetsamma att jag inte kunde checka in genom tumavtryck, jag tar därför stolt fram mitt kort och kör in det i den lilla manicken som mannen framför mig använt. Men ingenting händer, jag tar ut kortet, kör in det igen. Händer fortfarande ingenting. Jag hör hur kön stampar otåligt, jag tar ut kortet vänder på det, kör in det ännu en gång. Nu rör kön verkligen på sig. Så jag vänder mig till damen bakom mig och frågar lite försynt:

Ursäkta vet du var man ska dra kortet?

Ja, inte där i alla fall, svarar hon bitskt och pekar på en skåra i disken som tydligen är ämnat för detta.

Jag drar kortet där och puh, biljetten kommer. Här är det nästan så att kön börjar applådera. Jag går på planet, hittar snabbt min plats och börjar läsa min nyinköpta bok. Plötsligt kommer en ny dam och säger:

 
”Men ojdå, nu har det nog blivit något fel, eller har du också 12 F?”

Jag svarar stolt

 ”Nej, jag har 12 D”

Damen svarar tveksamt

 ”Men då får jag nog be dig att flytta på dig”

 jag suckar och säger,

”men jag tror nog att jag sitter på rätt plats” ”

”Nej, 12, D är där”  säger damen och pekar på en plats där en man sitter”

Jag lutar mig mot mannen som är engelsktalande och frågar

”Excuse me are you sure this is your seat?”

Han blir förvirrad tar upp sin biljett, och visar att jodå på hans biljett står det minsann 12 D.
Vi blir alla konfunderade och börjar diskutera att det var ju knasigt osv. Damen sätter sig på en annan plats. Jag sjunker ner i mina tankar tittar till på min biljett igen, nej nej nej, min biljett, mina biljetter. Jag ser att jag förvånansvärts nog har två biljetter, varvid den ena står det inte Susanne på utan George och seat 12 D på min biljett står det däremot 22A. Jag får generat på knacklig engelska förklara för mannen att jag råkat sno hans biljett sedan gå och förklara samma sak för damen för att sedan finna min plats. Återigen, är det nästan så att människorna på flyget börjar applådera. Förutom detta gick flygresan mycket bra.

Ibland kommer jag på mig själv med att sitta och leta resor. Det är inget jag planer, helt plötsligt är jag bara inne på nån ressajt och bokstäverna lyser på skärmen Köpenhamn - Bangkok 6500SEK- Boka. Då brukar jag vakna till, vad sysslar jag med? Hur hamnade jag här? Jag ska inte åka nånstans. Vill, vill, vill men har varken tid eller råd. Tur eller otur att jag inte har tillräckligt med pengar på kontot för att bara råka beställa en resa också.Vet faktiskt egentligen inte hur jag hamnar på de här resesidorna men kan gissa att det är kvällstidningarnas jäkla fel.   I somras hade jag i alla fall råd med en resa trots studentbudget. Hittade flyg tur och retur till Bulgarien för 750 kr. Det var inga priser att klaga på. Men visst längtar man bort ibland. Lite härliga semesterbilder som gör att jag längtar ännu mer.

Världens lungnaste ställe, Koh Chang, Thailand

Båttur i Svarta havet

Smultronställe i Parga