Mästerkatten jagar vardagsdramatik

Nu har jag gjort det! Ätit ärtsoppa för första gången i hela mitt 23 åriga liv. Jag blev faktiskt lite smånervös och fnittrig när Sebastian högtidligt lyfte fram burken och hällde sörjan i grytan. Det här är den godaste ärtsoppan som finns, min mormors, säger han. Jag tog skakigt en sked och smakade, väntade på vändningarna i magen men det kom aldrig,  det smakade faktiskt helt okey, det var ingen gormet middag men heltklart ätbart. Jag kan säga att det såg fortfarande inte gott ut, det luktade fortfarande vedervärdigt men det var sväljbart. En stund jag har fasat i hela mitt liv är nu över och den väntade dramatiken uteblev, alla stunder jag som liten fick sitta kvar vid matbordet hos min dagmamma till pappa hämtat mig var i onödan. En ny epok i mitt liv har nu tagit sin start Ärtsoppepoken.