Mästerkatten jagar vardagsdramatik

Jag känner hur café personalen på Waynes coffe blänger på mig och tänker, "hur länge ska hon sitta där och dricka sitt kaffe, ohfysat betala 25 kr för en kaffe och sen roffa åt sig bordet i flera timmar". Men jag bryr mig inte, istället sitter jag här och svär över: att SJ´s hemsida hänger sig hela tiden, att SJ´s biljetter är svindyra, att det inte finns något telefon nummer till SAS, att mitt mobilbatteri håller på att dö och allra mest över att jag har glömt ID handlingar och kanske därför måste ta det svindyra tåget framför det billiga flyget. I alla fall har jag lyckast få min kära mor till att ringa till SAS och fråga om dom släpper omborde en ID lös Mästerkatt, hoppas för allt i världen att dom gör det. Om 30 minuter är det dags för intervju nummer tre. Dom andra två har gått som på en räls så vi får hoppas att det rullar på så här. Nu ska jag svära lite till, rycka upp mig och ge mig ut på Stockholms gator igen. Stod en man brevid mig och spydde blod nyss, hamnade nästan på Mästerkattens stövlar men bara nästan. En farligt stad det här....