Mästerkatten jagar vardagsdramatik

Jippie! Var det där ett segertjut tänker ni? Givetvis var det det. Jag är ganska säker på att jag klarade utmaningen. Men kan inte neka till att det har varit tufft, emellanåt har jag verkligen fått kämpa för att stå emot köpsugen. Värst var det tiden efter plastpåse incidenten, ja jag väljer att kalla det så, låter så hårt med snatteri incidenten. Då var det nära, nära att jag gick tillbaka till skolan och betalade för den vita plastpåsen. Det var nära att jag gick till ICA MAXI och köpte en liter mjölk för att blanda ut kaffet med. Som jag sedan av ren ångest hällde i mig kanna efter kanna. Men under de här stunderna har jag tänkt på alla er som sitter med förhoppningar om att jag ska klara det. Alla er som peppat mig under dagen. Utan er skulle det här vara praktiskt taget en omöjlighet. Att ni svarat när jag hulkande har ringt och bett om stöd.  Tack för det, det är något som jag aldrig kommer att glömma.  Jag har matat mig själv med mantrat  ” Susanne du klarar det, be strong! Du är en mästerkatt” .  Tack även alla ni som via bloggen och inte minst via msn eggat mig att klara ännu en minut. Det har betytt oerhört mycket för mig.  Men jag säger sanningen till er- Don´t try this at home! Och om ni ska prova det, se till att ha en partner eller en vän som betalar, se till att ha kylen full med mat innan (annars kan det bli en ren livsfara). Men mest av allt se till att ha vänner som stöttar!