Mästerkatten jagar vardagsdramatik

Nu är handledning och vaccinering avklarad. Hade ju väntat mig att vår handledare skulle plocka fram motorsågen men han nöjde sig med nagelfilen, skönt.  Nu känns allt lite klarare och kommer nog bli en uppsats av det tillslut. Det bästa under mötet var när Lasse helt plötsligt reste sig och gick. Inget hejdå eller lycka till! Men det är väll typiskt professorer kanske!? 

Vaccineringen var en besvikelse hade väntat mig någon dramatik men icke. Det smärtade lite men jag får skylla mig själv, utav ren reflex råkade jag nypa mig själv redigt hårt i armen. Men av sprutan kände jag inte ett dugg! Inte började Jenny prata baklänges heller som jag hade hoppats på.

Ungefär så här såg det ut när sprutan närmade sig mig!