Mästerkatten jagar vardagsdramatik

Häromdagen när jag skulle ta ett bad fick jag en chock när jag kom till badkaret. Badkaret såg inte ut som det brukar! Nej, i badkaret låg det något grönt, något skönt...något ödligt! Han tittar på mig med sina stora ödle ögon och säger:

Ö: Mitt namn är Örjan Ödla och du vet vem som har sänt mig!

S: Ja det vet jag, det är Roy Blu Lisjards ande...eller hur!?

Ö: Jajamensan. Jag antar också att du vet varför han har sänt mig!?

S:  Mja, jo....jag kan ju tänka mig det.

Ö: Säg det, det första steget är erkännandet!

S:  Roy tycker jag festar för dåligt.

Ö:Helt riktigt, och efter som Roy ligger halshuggen, instängd i frysen måste nån annan ta tag i det! Vem skulle passa bättre än jag - Örjan Ödla alla ödlors Master. Det var jag som lärde Roy kröka, jag var där när Roy drack sin första Whisky. Jag tände på hans första cigg och jag var den som inspirerade Bob Marley till låten three littel birds...eller three littel lizards som jag tyckte den skulle heta...

S: Jag känner mig hedrad!

Ö: Det ska du göra lilla vän. Se så ta en öl ur kylen nu.

Sagt och gjort! Så jag måste erkänna att det var Örjan Ödlas ankomst som låg bakom min hårda helg....Christian kan också ha nått att göra med den. Men främst Örjan Ödla....

För er som aldrig fick lära känna Roy eller glömt han, uppdatera er här... http://mastercat.webblogg.se/category/roy-blu-lizjar.html