Mästerkatten jagar vardagsdramatik

Ett konstaterande har gjorts, jag är inte beroende av kaffe trots 5 års drickande. Kom på mig själv idag med att jag bara druckit två koppar detta året. Så kaffet är inte mitt beroende, utan själva ritualen i sig. Kliva upp på morgonen, tassa upp och förbereda mig en kopp, höra bryggaren kurra, hälla upp det i min älskade Las Vegas mugg och krypa ihop i soffan och smutta på det. Så det är inte kaffet i sig som är min last. I år har jag druckit the och mjölkchoklad, går nästan lika bra att gå fram och sätta på vattenkokaren, den har också ett härligt ljud. Men jag måste införskaffa en liten tekokare, då skulle min kaffelast försvinna för evigt....