Mästerkatten jagar vardagsdramatik

Idag muttrade alla på jobbet över att den som hade hand om köket denna vecka inte redigt skötte sig. Framåt eftermiddagen  när jag satte och ringde knackade det bestämt på dörren. Jag kunde riktigt känna doften av att en ordentlig kris utspelade sig.

- Susanne, det är DU som har hand om köket denna veckan.
- Jag? Ojdå, det hade jag inte en aning om.
- Nä, och nu är kaffet slut.
- Jaha...
- Ja och eftersom du har hand om köket måste du fixa nytt...
- Okej, det ska jag göra.
 
Hon står fortfarande kvar i dörren och stirrar på mig. 

-Ska jag gå och göra det nu?
-JA NU, det är prio 1.

Jag får fint stoppa undan mina arbetsuppgifter och ge mig ut för att leta reda på en affär. 55 minuter stod arbetsplatsen utan kaffe, kanske de längsta 55 minutrarna i kontorets historia. Men nu finns det kaffe, gott om kaffe. Kan ju inte låta en kaffekris inträffa igen. Tur att vi arbetar med krishantering.

Kaffe, hjärtat på arbetsplatsen!