Mästerkatten jagar vardagsdramatik

Är hemma i Vetlanda ett par dagar, Christian var och hälsade på med världens knas hund. Jag misstänker att hon blivit uppfödd på valium eller något. När man ser henne gå omkring far tankarna direkt till en sengångare. Aldrig kan man tro att hon kan springa. Men springa kan hon, hon tittar så där oskyldigt på en, sen slappnar man av och är ovaksam för ett ögonblick och då, då sticker hon. Vips så är hon putsväck. Senast hon rymde fick brosan hämta henne på polisstationen - "Är hon en blandning av schnauzer och stövare?" frågade polismannen. Men nej det är hon inte hon är en  Griffon nivernais en mycket fin fransk ras ;) Hon är inte bara seg och olydig, hon är även morgontrött, klockan 11 idag fick jag tvinga upp henne ur sängen, då blängde hon på mig. Reste sig långsamt upp och lunkade nedför trappan för att lägga sig framför den öppna spisen och sova vidare. Som om inte detta räckte, hon är dessutom ganska puckad. Christian gav henne en nöt idag, döm om min förvåning när hon förstod att hon var tvungen att knäcka den, tveksamt bet hon på den och spottade ut den spräckt, för att sedan nosa på den och äta upp skalet...Men charmig är hon i alla fall den där colette...